Mina händer luktar som de gjorde en gång för länge sedan. För några timmar sedan tänkte jag på ett roligt minne, men det försvann och begravde sig bland alla de andra någonstans långt borta. De är svåråtkomliga, de där minnena. Så det gäller att ta tag i dem när de kommer. Och ändå glömde jag bort det där roliga minnet från barndomen. Apropå det så gick jag förbi en sådan där bankomat som är inomhus och som man måste visa sitt kort för att komma in i. Då kom jag att tänka på när vi gått från takklubben och jag tog ut 3000 ungerska, helt spontant. Eller när jag samma kväll köpte tre öl och ett ciggpaket på väg hem, helt spontant. Och den där marsen. Det var nog bland den godaste jag ätit. Sen var jag fast i beroendet (precis som cola, och öl givetvis) Och ungerna sprang till jobbet och de måste tyckt att vi var riktigt vidriga tjejer. Men det skiter jag i för jag hade kul Saknar det här i höstmörkret. Måste bara säga att jag kommer bli lycklig om jag får höra Precis som Romeo imorgon. Jag blev lite pirrig nu. Jag tror att jag just nu skriver mest för att slippa skriva om solens strålar, albedoeffekten och Milankovic-cykler. Fast ärlig talat så är det ganska intressant. Jag kan tänka mig att bli geolog när jag blir stor. Eller så vill jag bli en jävel på att debattera och på att skriva och bara vara en allmänt intressant person. Och när jag blir stor vill jag att mitt hår ska ha växt ut. Men jag kan i alla fall ha det bakom öronen. Jag vet inte varför, men allt känns så bra just nu, i detta ögonblick. Och det ska fanimej vara hela helgen och hela månaden och hela året och hela livet. Tänk om. Nu ska jag återgå till studierna om mitt framtida jobb. Det här blir ett minne blott. (den som har läst hela vägen hit först vinner en kyss)