Igår var jag svettigare än jag någonsin varit förr. Igår, bland sjömansklädda och randiga likar, dansade och hoppade och sjöng och skrek och log jag tills mina ben gav vika, tills min röst inte längre fanns och tills krafterna tagit slut. Igår såg jag in i några av de vackraste ögon jag någonsin fått möta. Igår fick jag lyssna till äkta toner om olycklig kärlek, om längtan och om hopp, om det finaste som finns och om det som inte längre finns kvar. Igår gick jag hem genom mörka gator med det bredaste leendet på läpparna, nynnandes på dom finaste låtarna en svensk man någonsin skrivit.

Och det var värt all väntan, all kyla, allt svett, alla krafter. Det var värt så mycket mer.

Det var bland det finaste jag någonsin varit med om.

Musiken slutade aldrig.