Jag har pratat fotboll med Björn Dixgård!! Fattar ni det? Jag har stått och snackat med en femtedel av världens bästa band, med ena halvan av de bästa låtskrivarna i världshistorien! Om fotboll.
CJ (eller om det var Samuel, jag var inte särskilt uppmärksam):"Är det fotboll idag eller?"
Björn: "Hmm, jag vet inte..."
CJ/Samuel: "Det var ju så många polisbilar ute..."
Jag: "Fotbollen var väl igår?"
Björn: "Haha, ja mot Danmark ja."
Jag: "Det gick ju inte så bra.."
Björn: "Nej, inte så. haha"
Och så tittar han på mig med sina underbara djupa ögon och ler eller skrattar. Och jag skrattar och fortsätter till Gustaf.
Ni förstår inte hur skakis jag blir när jag tänker på det. Ni förstår inte hur mycket de där onödiga raderna betyder för mig.
Och vad som nästan betyder mer är att vi gick in en gång först och tog autografer på skivor och så. Sen gick vi ut och stod i skivbutiken, pratade med Gustafs mamma och kollade in hans sötasöta barn och hans gulliga fru. Och när kön blev kort gick vi tillbaka. Första gången var vi alltså näst först, andra gången typ näst sist.
Och han kommer ihåg mig!
Jag säger "Hej!"
Och Björn tittar upp, återigen med ögon man kan sjunka ner i "Hej! ...igen!"
Jag skrattar och säger "jaa, igen. haha"
Sen blir det fotbollssnack.

Jag fick en sjukt snygg affisch också med sjukt snygga autografer, min Give me fire-skiva blev komplett med Gustafs autograf och jag fick autografer på nya skivan och på min almanacka!
Allt var perfekt, helt perfekt!