Tänk vacker sommarkväll i gryningen, lägg till sakta dalande snöflingor och kyla så får ni min hempromenad.

I början var det så fint och lugnt och tyst och inga bilar var i sikte. Men vid medis försvann magin, samtidigt som jag nästan gick in i en kille med duffel. Hoppsan, utbrast han. Just då tyckte jag det var lite roligt.

Nu sitter jag nyduchad i min (underbara) säng, med mitt (fantastiska) överkast och laddar för sista skoldagen på tre veckor! Det känns bra nu.