Det slog mig att det här med att skriva på en blogg är fanimej bra. Så nu ska det (kanske och förhoppningsvis någorlunda regelbundet) börja skrivas igen. En värld av möjligheter öppnar sig, va?! Jättemycket, otroligt stört jäkla jättemycket, har hänt sedan det ens ägnats en tanke åt älskade gamla poppidoo-bloggen. Ungefär såhär: ensamheten beror på saknad och inte på avsaknad plus att jag var en liten omyndig skit som blev utslängd från charlies och använde passkopior och slapp betala 150 kronor till bliblioteket.

 

I alla fall. Ni är räddade. Jag är tillbaka. wooohheyyy