som att det här skulle fylla ett tomrum. snarare ett täcke att gömma det med

Det rockstjärneliv jag aldrig hade har redan gått i kras. Den klara dimman har inte uppenbarat sig på flera veckor och jag får inte längre förstöra mina lungor. Istället sitter jag bland ouppackade väskor och längtar till framtiden fast jag egentligen borde ta hand lite mer om det som är nu. Plus att jag vill ha en av/på-knapp direkt till tankarna för ibland är ändå det där tomrummet bättre.

Nu ska jag i alla fall bädda ner mig under mitt knottriga gamla täcke med stora rivsår i kanterna och läsa Garp och hans värld som är den mest läsvärda och bästa bok på vad som känns som månader.

bärnsten, kolsyra, mmmmmmmmmm (tönt)