Och fem minuter senare ser jag den här och läser det här och attendar det här. Det tycker jag att ni också ska göra för det är så fruktansvärt angeläget och viktigt och ändå inte alls självklart. Att det bör vara förövaren och inte offret som skuldbeläggs. Att sex kräver samtycke. Att kvinnor ska ha rätt till sin egen kropp och sexualitet.

 

 

Seriöst? Seriöst. Parodin på videon till Blurred Lines (den kvinnoförnedrande låten och videon som i det närmaste förespråkar sexuella trakasserier alternativt våldtäkt) vänder på könsrollerna och objektifierar män istället för kvinnor. Musikvideon ifrågasätts knappt - trots att både den och låten är sjukt kvinnoobjektifierande- och förnedrande. Parodin till låten och videon tas bort från Youtube - för att den objektifierar män. 

 

 

Är att känna sig ganska så pigg och därmed bli oerhört uttråkad av att endast ligga i sängen som en kokong och titta upp i taket/lyssna på musik/se alldeles för många avsnitt av New Girl/läsa en kärleksroman/gråta över gamla dagböcker/ha koll på alla facebook-inlägg samt hela tumblr-feeden från alla tumblers som en följer. Eftersom en känner sig tillräckligt pigg för att kliva upp från den där kokongen så bestämmer en sig för att istället ta tag i den kaotiska och överfulla garderoben. Efter ca tio minuter av att plocka ur lådor, sortera kläder, slänga bort en ikeakasse och sedan vika ihop det resterande är en helt slutkörd, utmattad och svimfärdig. 

 

Nu är jag alltså tillbaka sängen med högar av kläder som aldrig blev färdigsorterade i änden, en ikeakasse full av onödiga plagg vid dörren, en dator i knät, armar som knappt orkar röra sig över tangentbordet, ögon kalla av trötthet och med denna oändliga tristess som datorns tidsfördriv inte kan gottgöra.

 

Ungefär så är det att ha lunginflammation. 

HÖR UPP!!!

 

 

 

Igår fick jag både lunginflammation och frikort till doktorn.

 

Först tyckte jag att det var en rolig grej. Sedan insåg jag hur deppigt det var att som nittonåring ha sådana problem med vita blodkroppar och lungor att jag tvingats spendera över 1100 sek på läkarbesök under mindre än ett halvår. Kanske är det life of a dagsifröken, kanske är det bara life - my life. Med dessa pengar hade jag kunnat köpa ett par nya hela new balance-skor, jag hade kunnat käka en trerättersmiddag på en fin restaurang (eller?), jag hade kunnat köpa en ryanairbiljett till barcelona, paris, köpenhamn, london, berlin, vadsomhelst, jag hade kunnat dricka drinkar en hel kväll eller öl en hel vecka. Men jag gick till doktorn istället = )

Bilden ovan illustrerar dagens sinnesstatus. Det som är bra med penicillin är att lunginflammationen försvinner. Det som är dåligt är att en ständigt befinner sig på gränsen mellan sjukutmattad och pigg vilket leder till oändlig uttråkan. 

Jag är på bra humör för:

❀ Igår kväll fick jag en tulpan och en stor röd ros som egentligen tillhör en död man. Men nu är de MINA

❀ Jag lyssnar på mitt alldeles egna exemplar av the knifes NYA

❀ Idag kväll skiter jag i min skröpliga lunga och gör mig i ordning för att gå ut och fira OLIVIA<33333

 

Här följer utvalda bilder från utvalda tillfällen på min coolaste, roligaste och nittonårigaste vän:

 

 

Jag har fått så sjukt många önskemål om en frågestund, så okejrå jag ger mig vi kör

Fysiskt sett mår jag bättre än vad en skulle kunna tro med tanke på omständigheterna. Jag kan andas relativt normalt, bara den där sista biten av ett djupt andetag som inte vill sig. Jag har inte särskilt mycket feber. Jag är inte konstant sängliggande: jag går upp och ner i trappan, mellan sängen och kylen och soffan. Jag är tillräckligt pigg för att inte sova bort hela dagen, vet dock inte om detta är positivt eller negativt. Psykiskt sett mår jag som som en skulle kunna tro. Igår grät jag en skvätt för att jag hade så fruktansvärt tråkigt och egentligen ville vara ute. Jag ville äta glass i solen, använda mina solglasögon, shoppa på humana, röka en cigarett, dricka öl, dansa på vardagsrummet och skratta lite tillsammans med mina vänner.

 

Jag har vaknat klockan 06.58, druckit några klunkar vatten, sprejat lite näsdroppar och somnat om. Vaknat klockan 08.35 och kommit på att drömmen inte var verklig. Somnat om. Vaknat klockan 09.56. Läst två sms. Legat i sängen och kollat facebook, instagram och bloggy (inga kommentarer som vanligt......). Ätit frukost. Fått smått panik eftersom jag tog penicillinpillret tillsammans med yoghurt och mjölk i kaffet, vilket jag egentligen inte får göra. Sedan kommer jag inte riktigt ihåg ordningen på dagens aktiviteter, men ungefär såhär: löst lördagskrysset, sett ett avsnitt game of thrones, tittat på det Jonas på prao (gör det ni med, det var dagens skratt), läst en bok, ägnat en stund åt datorns tidsfördriv, duschat tillsammans med ett avsnitt av tankesmedjan, pratat death metal med Janne.

 

NÄ nu får ni inte fråga mer, puss och hej

 

 

 

Jag har gått omkring på molnen och allt har gått så jävla bra och det har bara svävat fram. Men mår en gott så är bakslaget alltid inom räckhåll. Just nu hatar jag min kropp. Missförstå mig inte, jag hatar inte min kropp på grund av skeva skönhetsideal. I så fall är det snarare det samhälle som konstruerar dessa som jag känner ett starkt hat emot. Just nu hatar jag min kropp för att den inte kan stå emot någonting och viker sig så fort en bakterie eller ett virus försöker göra anspråk på mitt hälsotillstånd. Förkylning efter förkylning. Inflammation efter inflammation. Är det inte bihålan så är det urinblåsan och är det inte urinblåsan så är det lungorna. Så nu har jag alltså än en gång kommit dit. Till lunginflammation och feber och andfåddhet och hemmaliggande och inga soliga påsklovsdagar och uteblivande utekvällar (det som dessutom händer så mycket just denna vecka) och jag stannar inte ens hemma från skolan utan stannar hemma från ledigheten.

 

ett fruktansvärt bra album och en fruktansvärt bra serie

i kombination

 

 

JAG ÄR I EXTAS

i kombination med feber

tjolahopp

 

 

 

 

 

nu är den här

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!