Det har inte riktigt gått som jag tänkt mig (med bloggandet). Kan bero på att mitt liv är oerhört ohändelserikt för tillfället. Eller så är det bara jag som värderar händelserna på fel sätt. Jag skulle kunna ta tillvara på allt, men det är svårt när tankar kommer i vägen. Nu ska jag klä på mig en vit ungomsorgtröja med namnlapp och bege mig på pendeltågsfärd långt utanför tullarna. Umgås med människor som sedan länge gått sönder inifrån men ändå har livsgnistan kvar. Eller så är det samhället eller omvärlden som varje dag tänder gnistan på konstgjort vis för att hålla en uttjänad kropp vid liv. Varför måste livet ständigt vara så närvarande?

som att det här skulle fylla ett tomrum. snarare ett täcke att gömma det med

Det rockstjärneliv jag aldrig hade har redan gått i kras. Den klara dimman har inte uppenbarat sig på flera veckor och jag får inte längre förstöra mina lungor. Istället sitter jag bland ouppackade väskor och längtar till framtiden fast jag egentligen borde ta hand lite mer om det som är nu. Plus att jag vill ha en av/på-knapp direkt till tankarna för ibland är ändå det där tomrummet bättre.

Nu ska jag i alla fall bädda ner mig under mitt knottriga gamla täcke med stora rivsår i kanterna och läsa Garp och hans värld som är den mest läsvärda och bästa bok på vad som känns som månader.

bärnsten, kolsyra, mmmmmmmmmm (tönt)

Av en outgrundlig anledning fick jag ett infall att försöka starta upp den här slitna utkanten av det vidunderliga och världsomspännande intranätet och återuppväcka den från de döda resterna av dess om möjligt ännu större sophög. I samband med upplivandet har jag röjt undan alla bevis för utkantens existens de senaste fyra åren.

För att göra en hypotetisk analys över situationen (trots att anledningen må vara outgrundlig):
- Situation: förstahjälpenhångel på blogg som sedan länge slutat andas
- Orsak: ett behov av mer än bilder för tusen ord säger mer än en bild
- Konsekvens: tidsödande för mig, tidsödande för mina (0) läsare
- Åtgärd: go with the flow (obehagligt uttryck) och låtsas som att någon får ut något av detta