Okej hörni. Nu är det så här. Att jag måste åka till Way Out West i augusti. Herremingud. Det skulle vara underbart. Som vi redan visste kommer Local Natives(!!!!!), M.I.A, Lykke Li, Iggy and the Stooges och en massa andra storheter dit. Men vad vi inte visste, så när som på en liten stund sen, är att den bästa av de alla kommer.

Japp, Håkan Hellström ska spela där. Och jag bara måste dit. Så snälla, kära vänner (jag vet, Ofelia du vill) vi kan väl åka till Götborg den tolfte till fjortonde augusti? Jag skulle bli så glad så ni inte kan ana. Både Håkan och Local Natives på samma gång. Vilken dröm.

Låt den gå i uppfyllelse. Tack.

I väntan på bättre tider och med minnen från svunna tider har jag gjort en springande spellista. Jag ägnar mig åt musik istället för att göra det jag kanske borde.

Spring iväg.

Man behöver kanske ha tråkigt ibland, för att få det roligare sen.

Det var något fint som någon sa. Och något bra som någon annan gjorde. Och här sitter jag. Och väntar. Jag borde inte vänta, jag borde köra. Nu ska jag köra.

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag älskar sommarbilder på glada vänner.

Alltså jag skulle aldrig klara av att vara hemmafru. Det finns ju inget att göra när man är ensam hemma? Jag blir uttråkad efter en kvart (typ).

Jag har redan tvättat, försökt att sticka, men efter några vändor blev det tråkigt och fult. Jag har ätit mat, jag har spelat gitarr, jag har hittat Johan (vår gamla lärares) band, jag har lyssnat på musik, jag har sminkat mig alldeles för mycket, jag har läst den lilla boken vi fick på avslutningen, jag har fan gjort allt jag kommit på. Men nej, jag hamnar ändå här framför datorn i slutändan.
För inte vill jag gå ner och diska och inte vill jag städa(vilket jag verkligen borde) och inte vill jag baka, allt sånt som hemmamorsor gör(?).

Jag skulle inte stå ut.

Jag lyssnar just nu på en fruktansvärt bra låt. Jag får rysningar.
Kent – Sjukhus

Och nu ska ni få er ett garv.
Titta här.

Min mobiltelefon tar fina bilder den. Här är en bild på en mobillös tjej.

Så gullig!

Igår var jag en av de där skrikande, ölindränkta människorna som åker omkring och stör andra människor ovanpå ett lastbilsflak med hög musik och glädjetjut.
Och det var riktigt jävla kul. Tack käre bror, och grattis!

Sedan trotsade jag min förkylning ännu mer och tog färjan över till Djurgården för att få skrika med i nallebjörnarnas sånger. Dom är koola dom. Och vi fick inte bara se de vanliga björnhuvudena utan någon av bandmedlemmarna kom ut med ett discokulsbjörnhuvud. Jag älskar deras fyrkantiga "basgitarriett", skulle dö för en sådan. Puss hej.

Så blev man sjuk lagom till att skola slutade. Hemmaliggandes med feber är inte så jäkla kul när man vill parta med gamla klasskompisar, vara ute i det fina vädret, åka studentflak och gå på teddybears. Nej, det var väl sämsta timingen någonsin.

Och nu är jag sjuk. Kul, tack virusgud som gav mig förkylning i avslutningspresent. Jag som vill dansa natten lång, hur ska det blir nu? Jag måste på något sätt bli kvitt från tröttheten, snuvan och halssonten, typ ta en alvedon.
För ikväll är det parteey!

Jag sitter i mitt rum. Jag är femton år och går i Katarina Norra skola. Imorgon är jag ute på galej. Då är jag femton år och skollös. Då går jag och min tioårs gamla skolkamrater åt olika håll, åt olika framtider och olika liv.

Igår var jag med människor som jag gått förbi varje dag, varje vecka, i tio år, men kanske aldrig pratat med mer än några ord och hejar då och då. Igår förstod jag att jag missat en del trots att jag varit med i ett helt jävla decennium. Jag har avskedat en massa personer med det ena eller det andra och hållit mig vid de mina. Men varför då? Vad har jag missat?

Så nu ska jag krama ur det sista ur den här gamla skolan och de här gamla eleverna. Jag ska dansa ut ur skolans korridorer och jag ska få ut det som gömt sig längst ner i sörjan. Allt det fina och roliga som faktiskt finns där.

För nu slutar vi grundskolan och nu är det slut på det roliga(och det tråkiga, och det jobbiga, och det härliga, och det fina, och det fula). Och tro det eller ej. Jag kommer sakna allt från tråkiga klassrum till japanska kjolar till ekologisk mat till labbrapporter till långa luncher i matsalen till mattelärare och hela jävla allt.

Vi har en såpbubblemaskin på landet. Vilken dröm.

Nu är det faktiskt sommar, och jag hittade idag två fina klänningar. Besvären med balklänningen är därmed lösta och på köpet fick jag en fin skolavslutningsklänning.
Idag fick jag lära mig att man enligt buddhismen har femtiotvå problem, alltid. Så fort man har löst ett problem ersätts det av ett annat. Så sant, så sant. Nu blir ju problemen istället, vad ska jag ha till.. hår.. smink..? Fast det är löst det med så mina problem är nere i femtio.

Jag antar att jag snart hittar något nytt att oroa mig för.